6/11/2010

Whatever Happens, Happens For Reasons.

Just all of sudden, yesterday, ayah took us to Kolej Islam Antarabangsa Melaka (KI). The reason given by him was to see the SUKMA. Seriously, I don't have the idea on how to react on this. Betul-betul tak sangka aku akan kembali juga ke sana. Sepanjang perjalanan, aku perhatikan dewan KI dari dalam kereta. Peh, cantik. Kenapa la aku baru sedar, KI nampak sangat cantik dan sangat sesuai untuk jadi pusat belajar? Damn, nearly forget that when you hate something you tend to hate everything or anything about it. Damn true. It happened to me. Yes, at first, aku benci sangat dengan KI. Masa mula-mula register, aku selalu fikir, kenapa mesti aku yang stuck kat sini. Kenapa mesti aku yang stuck dengan course nursing and need to be prepared to become a nurse for my lifetime. In fact, masa orientasi lagi dah diduga dengan kejadian mistik yang maha hebat : upacara histeria beramai-ramai. Seram gila, dah la aku mudah rasa. Tak senang duduk, aku berlari macam orang gila sebab kebanyakan orang sekeliling aku tiba-tiba meracau dan mengilai-ngilai. Dari dalam dewan ke luar dewan. Dari luar dewan sampai ke dalam masjid. Aku tengok macam main kejar-kejar polis-sentri pun ada, terbaik! That night was extremely creepy, no doubt. Things doesn't stops there, aku nampak pulak pocong atas bumbung and it appeared twice! Duh, cukup-cukup lah tu. Aku tak nak tengok lagi. I believe that it was lead by the depression. Namun Tuhan maha penyayang. Di beri-Nya peluang untuk aku keluar dan membina hidup baru. I got the offer letter from UiTM for Foundation in Law. Don't you think that everything happen for reasons? Bila aku lihat KI semalam, aku percaya, Allah berikan aku kesusahan untuk aku membentuk sebuah kekuatan.

Note : Don't get me wrong. KI and nursing was great. Cuma jiwa aku yang tak match. That's why God sent me to UiTM Shah Alam for foundation and UiTM Puncak Perdana for degree. He knows what is the best for me.

No comments: